Rasstandard
Storlek: Medium till stor
Huvud: Massivt och lite längre än brett. Pannan är bred och lätt rundad.
Höga kindben. Bred nos. Profilen har en svag inbuktning, men inget stop.
Hakan är svagt vikande.
Öron: Medium, öppna i basen med runda öronspetsar. Svagt lutande framåt
och med bra bredd emellan.
Ögon: Stora, lätt ovala och snedställda i placeringen. Alla färger är godkända.
Kropp: Kraftig benstomme. Benen är medium höga och formar en rektangel
med kroppen. Tassarna är stora och runda.
Svans: Lång med rundad svanstipp.
Päls: Mycket tät päls som inte får ligga tätt till kroppen. Överpälsen är
vattenavstötande och känns något hård vid beröring

Rasen indelas i följande grupper:
1. Svart eller blå
2. Se 1 med vitt
3. Brunagouti och blåagouti
4. Se 3 med vitt
5. Röd, creme, svartsköldpadd - både agouti och non-agouti
6. Se 5 med vitt
7. Samtliga silver
8. Se 7 med vitt
9. Vit

Den Sibiriska Kattens bakgrund
Ursprungligen befolkades Sibirien av nomader, fiskare och jägare och den
Sibiriska katten härstammar enligt många från de ryska immigranter som
under 1700-talet tog med sig katter när de flyttade till Sibirien.
Sibirien är inget jordbruksland och katten var ett älskat husdjur och behövdes
inte i första hand till att hålla råttorna borta från sädesmagasinen.
Så småning om, kanske tack vare inblandning av lokalt förekommande katter
eller det tuffa klimatet, så utvecklade katterna en lång, tjock och
vattenavstötande päls.
Det hårda livet formade dem till utmärkta jägare.
Långt ifrån Europa utvecklades dessa katter till en frisk och härdig ras där endast
de starkaste kunde klara sig i det bistra klimatet.
Så småningom kom rasen tillbaka över Uralbergen till Moskva och St. Petersburg
och kattklubbar uppmärksammade under 1980-talet den enastående
rasegenskapen hos den Sibiriska katten som unik.
Rent genetiskt sett har dessa katter varit åtskillda från europiska katter i mer än 100 år.
I och med glasnost och Berlinmurens fall öppnades gränserna mot öst och
Sibirierna började spridas i Västeuropa.
Rasens härkomst kan ses från två olika vinklar; dels den planerade aveln och
uppfödningen som började i St. Petersburg 1987, dels den historiska benämning
i det forna Ryssland på stora, långhåriga katter från de östra delarna av
landet som Sibirien.

Det dröjde dock innan den Sibiriska Katten etablerades som raskatt utanför Ryssland.
1997 godkändes rasen av Fédération Internationale Féline d´Europé (FIFe) och
fr.o.m. 1998 fick rasen certifikaträttigheter.
Redan 1992 importerades de första Sibirierna till Finland, men det dröjde ända
till år 2000 innan 10 Sibirier importerades till Sverige